jevlafanskap

på tal om besvikelser sophia.. tycker inte du att man blir väldigt besviken ju äldre man blir? man lär sig att man inte borde lite på folk, för att dom gör saker man aldrig trodde att dom skulle göra. man lär sig att inte hoppas för mycket, för man blir så lätt besviken. det känns nästan lite som om ju mer man lär sig och ju äldre man blir, desto mer besviken blir man. tar ett påhittat exempel. Karl Klasson är en bangare på höjdhopp och ju äldre han blir desto mer kontakter inom höjdhoppen får han. Detta ger honom hopp och han börjar att umgås med dessa människor för att han hoppas att han har en chans i branschen. Hans höjdhopparkompis Niklas är också duktig, men Karls tränare säger att Karl är bättre. En dag kommer en talangscout och ska kolla när Karl och niklas hoppar för att se om dom ska få vara med i landslaget. Karl är några år äldre än niklas och har lärt sig att ha förhoppningar och vinnarinstinkt. Niklas hoppar för att det är roligt, inte för att vinna, för han har inte ens blivit så gammal att han tänker på det ännu. Båda hoppar och Karl känner att det går riktigt bra, han slår personbästa vilket gör att han får ännu högre förhoppningar. Niklas hoppar riktigt bra, och är lycklig för att han kom över, inget mer med den saken. Niklas tävlar mot sig själv, och har inte blivit gammal nog att förstå att man har rivaler. Karls vinnarinstinkt gör att han säger dumma saker till Niklas och han lovar att han kommer vinna. Niklas blir utvald av talangscouten och Karl står där. Besviken, förbannad och med krossade förhoppningar. så går det när man blir äldre, och lär sig för mycket. ung och dum ♥

nu vet jag att det här blev ett väldigt långt inlägg, men kände för det!